Filipstads Tidning, 11.8.1990

Cornelia från Würzburg skrev barnsaga om Ferlin

-Jag är så glad varje gång jag kan komma till Filipstad, som jag tycker är en jättefin liten stad och en enorm kontrast till min hemstad. Det säger musikstuderande Cornelia Boese, 20 år, som i dagarna gjort sitt femte sommarbesök i den stad där hennes favoritpoet Nils Ferlin upplevde sin ungdomstid och vars livshistoria och dikter hon själv omsatt i en barnbok med illustrationer hemma i Tyskland.
Första gången Cornelia Boese besökte Filipstad var sommaren 1986 och sedan dess har hon kommit på återbesök som gäst hos makarna Karin och Åke Andersson. I år tillsammans med bästa kompisen Christine Böhm.-Det har sin bakgrund i att mina föräldrar under ett semesterbesök i Sverige 1967 kom till Filipstad och saknade husrum. De knackade på hos Karin och Åke i deras dåvarande bostad och fick nattlogi där, berättar Cornelia. De blev väl emottagna och sedan dess har familjebekantskapen hållit sig och det är jag mycket glad och tacksam för, säger hon.
Jodå, Åke minns väl när det unga tyska paret kom och knackade på hos dem en kväll sommaren 1967. -De undrade om de kunde få ligga över i ett uthus som vi hade, men det kunde det ju inte bli tal om. Vi hade gott om utrymme i huset så vi bad dem stiga in och ordnade självklart sovplatser åt dem.Vi blev mycket goda vänner under den här korta tiden och den vänskapen har vi upprätthållit under åren. Vi har brevväxlat och varje år får vi julkort från Würzburg, berättar Åke.
1986 tog Cornelia modet till sig och skrev till Karin och Åke om hon fick komma och hälsa på dem. Och visst fick hon.
-Men jag minns att jag i svaret lite skämtsamt undrade om hon verkligen ville komma till en som kunde vara hennes farfar, säger Åke. Det ville Cornelia och på vägen är det. Varje sommar sedan dess har hon dykt upp i Filipstad, under kortare eller längre tid.
-Det var när jag första gången 1986 hälsade på Karin och Åke i Filipstad som de visade mig Nils Ferlin sittande på soffan vid älven.
-Jag tycker mycket om honom och började läsa hans dikter som fascinerade mig, berättar Cornelia.
-Hemma i Tyskland igen tänkte jag att jag måste skriva ner hans livshistoria. Det gjorde jag och det blev en barnbok med illustrationer.Eftersom Nils är ganska okänd i Tyskland försökte jag översätta den till svenska och egentligen är den tillägnad mina vänner Karin och Åke Andersson här i Filipstad.-Historien är inte alldeles sann, erkänner Cornelia, men den kanske kan hjälpa till att göra den störa poeten Nils Ferlin, hans vackra hemstad Filipstad och världen största knäckebrödsfabrik ännu mer kända, menar hon. Kanske som turistinformation om inte annat.
I boken berättar hon i barnsagoform hur det kom sig att Nils Ferlin sitter på bänken i Filipstad numera, hur han skrev kupletthäften, poesi och satte upp lokalrevyer, „hur han påverkad av den jäsande degen ställde sig mitt på torget och deklamerade sina dikter“.
Genom sina föräldrar har Cornelia Boese fått ett grundmurat intresse för Sverige och det har ytterligare underbyggts genom de upprepade besöken.-Jag är så glad varje gång jag kan resa hit, säger hon. Hemma lärde jag mig svenska språket och jag läser ofta svenska böcker som jag passar på att köpa när jag är här. Stora travar, utöver Ferlin främst Astrid Lindgren, Maria Gripe, Selma Lagerlöf samt på senare tid även August Strindberg.
Cornelia berätter vidare att hon med förkärlek lagar svensk mat och fått bra betyg på den punkten. På musikhögskolan i Würzburg har hon ingen mindre än dalslänningen Arne Torger som musiklärare i piano.-Jag är deras privata Lucia varje år, säger hon. Hemma firar vi ju inte Lucia alls. Däremot Nicolaus i mitten av december.
Cornelia spelar piano och cello och utbildar sig till musiklärare. Fem år på högskolan samt två år som assistent. Förra sommaren var hon på konsertresa i Helsingfors och Umeå.
-Då spelade jag femte cello och var främst med som tolk, säger hon lite anspråklöst.
Hennes hemstad Würzburg är huvudsakligen en universitetsstad. Därvarande universitet har intima kontakter med universitetet i Umeå med utbytesstudenter etc. I Würzburgdistriktet förekommer också en omfattande vintillverkning och precis som i Filipstad genomströmmas staden av ett vattendrag.-Floden Main ja, men dess vatten är så smutsig att det inte går att bada i den på många år men väl att åka båt på. Något båtfärd på Skillerälven i Filipstad blir det dock inte för Cornelia och hennes väninna Christine. Däremot kommer de att fara Inlandsbanan, som de tror blir en nästan lika angenäm upplevelse och det har de helt säkert rätt i.

nach oben     zurück zu Nils Ferlin